Att ge sig ut på ett brant tak, högt över gatstenen... nä!
Att ge sig ut på ett snöigt, isigt och halt, brant tak... nä, nä!
Att sedan hasa sig ner till kanten och stödja sig på en decimeterbred plåtkant... nä, nä, nä!
Där arbetade han, skottade, hackade och hasade.
Det kändes i min mage och i mina knän, bara för att jag tittade på.
Men denna gång behövde han inte sätta sig på den smala plåtkanten, låta ena benet dingla över kanten och luta sig UT för att hacka bort isen i och runt stuprännan...
När jag har tittat på detta, behöver jag inte mer spänning i min tillvaro på ett tag!
10 kommentarer:
Underbar bild, snon som faller. MEN jag mar illa, lider av hojdskrack...
Höjdskräcken går lite i perioder hos mig, vet inte varför. Men jag gillar inte att se dem när de klättrar runt på taken och lutar sig över kanten. De som skottar brukar ialla fall ha säkerhetslinor, det har inte alla som klättrar runt där uppe!
Det där var en höjdare!
*skratt*
Det kan man ju också kalla det!
Jag skulle garanterat INTE klättra ut på taket! Fast jag är otroligt glad att de finns de som gör det.
Nu är du klart på G med kameran! Heja, heja, heja!
Visst är det tur att vi är olika, både ifråga om höjder och annat!
Jo, nu är det kameralek! Den är ju lagom stor att ha med och man slipper vänta på framkallning! Tack för heja-ropen, det tar jag som att ni inte har tröttnat (än).
hej !
Ja nog förstår jag att Du har nog med spänning när du tittar på !!!!
Usch o Fy det här med höjder tilltalar inte mej heller ! Hoppas att det snart blir vår !
Ha det gott... Kram från Elle i stenungsund
Hej Elle och välkommen hit!
Höjder är inte min favorit heller!
Fin men läbbig bild. Jag har sett flera liknande män idag, högt där uppe på takåsarna.
Det behövs ju verkligen folk där uppe på taken just nu, det är ju knappt man vågar gå ut när det hänger istappar överallt! Jag har gått i hjulspåren mitt i gatan idag. Problemet är ju att dom inte kommer åt istapparna som hänger ner från stuprännor och annat...
Skicka en kommentar