När jag växte upp så visste mamma var allt fanns
När man inte hittade något så skrek man:
Mamma! Var är den?
...och det visste hon.
När jag flyttade hemifrån, insåg jag att det var ett slumrande anlag. Plötsligt började jag hitta saker, nu var det jag som kunde svara på var saker fanns, även hans saker, som jag inte använde.
Sedan igår har jag försökt hitta min magnetiska "broderimönster-platta".
Har suttit ner och letat i huvudet, fått fram några tänkbara allternativ.
Jag hade inte turen att den låg där jag kollade nyss, Så nu är det bara den besvärliga
"hämta stegen klättra upp ta ner flera lådor för att komma åt de understa och titta i" varianten kvar.
*suck*
(Jag ska inte börja brodera, ska hålla fast stickmallen och markera vilket varv jag är på i stickningen.)
Jag kanske ska göra som när jag var barn...
MAMMA!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Intressant fenomen det där. Jag trodde det krävdes att man skulle vara mamma för att veta var saker var, knyta upp besvärliga knutar, ta bort obegripliga fläckar och annan mamma-kunskap, men det verkar snarare åldersrelaterat. Sicken tur!
Det kom med flytten, jag hade inga barn och hade inte ens fyllt 20, så det var nog själva flytten som framkallade det... om det nu inte var karln som var som ett barn! ;D
Åh, Humlan nu blev det svårt..."magnetiska broderimönster-platta" och "hålla fast stickmallen" ????? Det övergår min horisont.
Men fenomenet att hitta allt känner jag igen! :-)
Londongirl; Det är inte så svårt, det är bara jag som är dålig på att förklara... *ler*
JAg vet oftast var "allt" är. Särskilt H:s glasögon, jag hittar dem var de än har hamnat. Däremot glömmer jag ofta var jag har lagt mina nycklar.
Skicka en kommentar