Det är nollgradigt och kornsnö här i dag.
På väg nedför backen så möter jag en skolklass av den minsta (längdmässigt) sorten.
Dom står (ganska) still och väntar uppradade två och två, men det är inget rakt led utan dom är utspridda över trottoaren.
Någon meter ifrån dom halkar jag för första gången, snön har bildat en såphal hinna på asfalten.
Sedan tar jag ett storslalomåk förbi dom, kryssande mellan dom rörliga "pinnarna" försöker jag ta mig ner utan att få "innerfot", åka på dom eller slå till dom med en viftande arm.
Jag lyckas hålla mig på fötter och komma ner för backen med äran i behåll. Och visst var det storslalom, dom stod ju två-och-två..
Nä, jag tog en annan, säkrare väg hem. Risken var stor att jag skulle ha fått bakhalt annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Medalj!
Släng dig i väggen, Anja! Eller hur?
Absolut värt medalj, om inte annat på stilpoäng!
Tack för medaljer och poäng! Men nu när jag tittar på VM så inser jag att jag kunde ha fått en bättre placering om jag inte hade kört för runt utan knuffat lite på pinnarna.. (jag ska väl inte vara för blödig i fortsättningen..)
Man får väl vara glad att du inte gjorde "sälen" där i backen bland barnen!
Hihi, det skulle se ut det, en humla som gör sälen...
Stod ungarna bredvid och skrek: Hipphipphipphipp också
Nä, dom var ju upptagna med att vara slalomkäppar..
Å, varför gav du inte läraren en kamera först?
Skicka en kommentar