Här är en liten skönhet som både doftar och droppar. Men det är tur att doften inte är så stark, för jag kan inte tycka att den är god...
I dag har jag varit och beställt nya glasögon, det blir spännande att se hur jag ser ut med dom, det vet jag faktiskt inte förrän dom är klara. Jag är nämligen så närsynt att jag inte får någon bra bild av hur jag ser ut i glasögonen innan det rätta glaset är isatt och då är det ju för sent...
Nu har blomknopparna här nedanför slagit ut. Är det någon som fortfarande undrar varför man så lätt fastnar i hoyaträsket? Denna hoya doftar dessutom inte! Bra när man är lite känslig för tunga dofter.
I naturen klättrar den i träden I köksfönstret klättrar den på sina grannar
Man måste ju ta sig fram här i livet
Och ser man bara till att blomma lite nu och då Så löper man inte lika stor risk att bli nedklippt (titta noga på bilden så ser ni blomknopparna)
Detta apropå hur mina gamla hoyor och skott från mina hoyor uppför sig hos andra bloggare. Vet inte om de är dåligt fostrade från början... eller ligger det i generna?
Bloggare är ett konstigt släkte Inte nog med att dom kan kliva ut i verkligheten, ikläda sig en kropp och träffas Dom kan fika i timmar, prata i timmar och skratta i timmar.
Undra om man har en speciell plats i hjärnan för inköpslistor? Och bara en plats... Jag har ju varit och hälsat på min mamma i en vecka och i dag var första dagen sedan jag kom hem som jag var och handlade till mig själv. Jag gick runt i affären och var på väg att plocka åt mig en massa som min mamma behöver... det är inte jag som behöver havssalt, glödlampor eller kaffe, och det blir liite dyrt att skicka saltet på posten.
Har varit i norr en tid. Där träffade jag en förkylning (eller flera, det är mycket förkylt just nu...). Trots nässprej och piller så var det lite för täppt när jag flög hem i dag. Så nu har jag lock för öronen och hör inte riktigt vad folk säger.
Det är meningen att jag ska träffa vänner och fika i morgon, jag undrar om jag ska ta med papper och några pennor, så kan vi skicka lappar till varandra...
Namnskyllten på min dörr sitter på brevinkastet och är täckt med glas. Det glaset har varit spräckt ett tag, jag vet inte om det är någon som har slagit till luckan eller om det har hänt när man har försökt trycka in för tjock post. Häromdagen när jag satte på mig ytterskorna som står innanför dörren så kände jag att jag hade något hårt inne i skon, jag gick omkring lite i lägenheten och hämtade saker innan jag tog av mig skon igen. Försöket skaka ut det som irriterat... inget kom ut. Stack in handen och kände efter om det fanns något där... AJ! Det fanns något vasst och efter lite lirkande fick jag ut en trekantig glasbit, 4 cm lång! Jag hade trampat ner den i skons innersula utan att skära sönder foten eller ens strumpan. Ren tur! Hade den ställt sig på högkant och jag hade fått den mellan tårna så hade den kunnat åka rätt långt in, jag trampar ju i skorna med lite kraft, så jag skulle ju inte ha hunnit hejda mig lika fort som när jag stack in handen. Behöver jag säga att jag inte har skorna innanför dörren längre?
Ord och bild om blommor och garn. Lite svammel och lite allvar.
Klicka gärna på mina bilder för att se dom i större format.
Men hör av dig om du vill låna dom!